once you go Wayne , everybody else is whack

det är först nu, när jag insett mitt problem, som det är ännu jobbigare och svårare.
får bokstavligt talat panik.
inte spelar det någon roll vad jag säger till andra om det,
eftersom det bara är idiotiskt, fel, löjligt osv enligt dom.
men det är liksom inget jag vill, inget jag vill behöva ha i mitt psyke hela tiden, eller säga högt.
det är inte med flit, ingen överdrift och absolut inget jag gör för uppmärksamhet eller bekräftelse.
det är ett jävla "hjärnspöke" som inte gör annat än att förstöra.

och jag vet vad jag kan försöka göra åt det, men blir bara rädd för att det inte hjälper.
att det kanske bara blir värre och värre.
det hindrar mig från så mycket. så jävla mycket jag egentligen vill "kunna" göra. 

att jag nu börjat släppa in anonym i mitt liv, fast jag absolut inte skulle det, eller någon annan,
förän det blivit bättre/lättare, gör inte saken bättre.

presspresspresspress är ordet. och från vem? bara mig själv. mig jävla själv.

jag skäms. så inihelvete. hela tiden.


anledningen till att jag skriver detta utan att förklara vad jag menar är för att jag var tvungen att skriva av mig lite och för att, som sagt, andra inte förstår.