Död åt kylan.


jag kan inte sova med öppen mun.
jag måste alltid ha en hand i ansiktet när jag sover dessutom,
och då oftast lite över munnen sådär.
tror inte att det bara har att göra med att jag tror något ska krypa in.
det är nog bara en vanesak.

men när jag är förkyld, som jag är nu, har jag inget val.
slutade med att jag tröck in papper i näsan så jag kunde sova.

mådde väl helt okej när jag vaknade imorse,
så tog mig ut på en promenad, den vanliga milen med angelica.
det var inte det smartaste jag gjort.

jag kom inte in sen, jag kunde inte vrida om nyckeln.
mina händer var så stela och döda, mer än vanligt då.
först skratta jag, sen fick jag panik.
lyckades ringa upp mamma och blev nästan tårögd.
tillslut gick det.

nu är det bara kallt och jävligt i mig, och när jag nyser är det explosionvarning.
ungefär var tionde sekund.

jag går inte ut förän snön är borta. no way.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0