äntligen kom dom, tårarna. och nej, jag skäms inte och tänker inte dölja det.
att bryta ihop totalt är riktigt behövligt ibland, och efteråt, även om anledningen till det
inte är borta så känns det bättre.

det har gått tre dagar nu, sega, livlösa, sovande dagar.
imorgon ska jag rycka upp mig rejält.
börjar med en långpromenad med angelica och slutar med ett träningspass.
det är på tok för längesen nu.
jag ska även plugga, tvätta mina lakan och ordna upp omkring mig.
sökte ett jobb nyss, bara att hoppas.

jag vill verkligen att det ska flyta på nu..

ibland förstår jag inte hur människor runt mig orkar med mig, seriöst.

jag är så jävla tacksam, även om jag ibland inte visar det ett jävla dugg.

har ju förfan dom bästa ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0