once you go Wayne , everybody else is whack

jag blev rätt chokad första gången någon sa till mig att jag är bortskämd.
men när jag har tänkt efter osv så är det nog lite så. det har nog alltid varit så.
när jag bodde själv här med bror så var det bara ringa ner till spanien och säga jag behöver nya jeans!
jag behöver det, hit och dit. och vips! så hade jag pengar på kontot.
nu på senare tid har det varit extremt, visst, vi kom överens om att när jag hoppade av så skulle jag fixa hemma så skulle jag få "lön", men ändå är det alltid mina föräldrar som betalar allt, hundringar hit och dit, csn, saker som jag har glömt att betala in, kontantkort, tvåtusen till gotland, tvåtusen till mitt misslyckade frisörbesök, mina skulder. osvosv..
nu när jag ska börja jobba snart så kommer jag klara mig själv. och det känns skönt.
men vad ska jag göra för att ge tillbaka liksom.
imorse t.ex så frågade jag mamma om 200 till ikväll. hon ba; ta en tusenlapp!
det är iof bra, för jag överförde nyss 500 till elina för gamla skulder och så. men ändå, det är inte okej.
det slutar ju inte heller, till gotland kommer jag behöva pengar också, och vem får jag det av? jo juste.

usch, jag skäms :(