once you go Wayne , everybody else is whack

alltså, jag blir galen. eller jag har nog redan blivit det.
det är sjukt hur någon kan förändra en till något man aldrig trodde att man skulle bli, bete sig på ett sätt man aldrig trodde att man skulle göra osv. och framförallt, som i mitt fall, man inte vill.
men jag kan inte styra mig själv. och efteråt kommer ångesten & ångern.

ibland blir jag arg, så jävla arg, tänker bara; men dra åt helvete och bryr mig inte.
sen blir jag ledsen, skyller allt på mig själv, och spelar på det som fan.
blir därmed av med all min självrespekt, respekt och verkligen 'viker ut mig' 
typ hallå, tyck synd om mig, gör vafan du vill, jag stannar ändå. behandla mig som skit.
sen kan jag bara känna, whatever! och skratta åt allt, och känna mig stark.

men inget utav det där håller en längre stund.

jag har gjort så jävla många misstag, sagt för mycket till fel person (+er), gjort fel, tänkt fel, försökt och misslyckats. och vem fick ta smällen av min 'hämd' ? JAG SJÄLV. det var det värsta. rätt åt mig, men det värsta.

jag har varit ordentligt pinsam, försökt skylla på mig själv, jag har skyllt på dåligt humör, alkohol,
att jag inte mår bra, att det här är inte jag.

men vem fan är jag? jag känner inte ens mig själv längre. gjorde jag det förrut?

jag är så jävla trött på att kämpa med det här, och det är helt sjukt att jag gör det.
men kan som sagt inte styra det.

jag ska styra upp mitt liv, jag ska växa upp (?)
närdå? när jag fyller 20? ja, vi säger det.
så nu har jag knappt två månader på mig att styra upp mitt liv.

jag kan ju börja be om ursäkt redan nu. för det som varit och det som kommer.