jävla förbannade idiot snö & is.
jag sitter i min säng och kikar efter några piller mot finnar då
min högra del av ansiktet är helt bombat, och så ringer emil.
- jag körde av vägen, bilen ligger upp&ner
driver du? var min första tanke. men icke.
helt plötsligt var alla onödiga tankar om min förbannade hy borta, och tårarna
bara rinner. min älskling, mitt hjärta liksom.
vi pratade nyss igen och det är bra med honom, men han är chockad.
han väntar nu på sin pappa & bärgaren osv. kanske ska han till sjukhuset
för säkerhets skull. jag har aldrig längtat så mycket efter att se honom
som nu, jag hoppas att allt verkligen är bra och att han kan komma hit
så att jag får ta hand om honom, och just nu funderar jag på hur jag ska
kunna göra för att aldrig, aldrig, aldrig mer vara ifrån honom. min kärlek.
- jag älskar dig.
Det är hemskt ute på vägarna nu!!!
